16. Organisering för barns rätt

 

Pressenation

Viveca Östlund är förskollärare med utbildning i genusvetenskap, juridik och sociologi. Lisette Bergvall är barnskötare med en konstnärlig utbildning bland annat i fotografi. Förutom att de estetiska processerna tar stor plats i vårt arbete med barnen, så skapar vi även själva utanför våra jobb i förskolan. Med ateljén som hjärta i verksamheten har vi tillsammans med kollegor byggt upp en lärmiljö som utgår från att barn ska kunna lyckas, samarbeta och lära sig. Fantasi, kreativitet och process tillsammans med reflektion är våra ledord. Tillsammans driver vi instagramkontont @RHIZOMATISK där vi delar med oss av reflektioner kring barns lärande och utveckling med utgångspunkt i vårt arbete på förskola.

Organisation av dagen för alla barns rätt

Vi har arbetat tillsammans i fyra år, på två olika arbetsplatser, och har upptäckt att våra reflektioner ofta återkommer till samma frågor. Två av dessa frågor handlar om barns inflytande över sin dag samt alla barns rätt till en bra förskola under HELA dagen.

Där vi arbetar nu har vi förutom våra anställningar som pedagoger haft ett uppdrag att utveckla de pedagogiska miljöerna. Och ju mer vi har arbetat med detta, ju mer har vi kommit fram till att en god pedagogisk miljö visserligen är avgörande men att det också förutsätter ett integrerat och genomtänkt  ARBETSSÄTT. Vi tänker att den pedagogiska miljön kan förstås som mycket mer än bara möbler och material (den fysiska miljön) . Det handlar även om FÖRHÅLLNINGSSÄTT, PEDAGOGISK DOKUMENTATION (reflektion) och hur vi ORGANISERAR DAGEN i den pedagogiska miljön. Man kan säga att den ”tredje pedagogen” bara blir en god kollega om vi förmår att hitta bra sätt att samarbeta med den.

Utvecklingen av de pedagogiska miljöerna startade med att vi tillsammans jobbade fram en röd tråd över avdelningarna i den fysiska miljön. Vi började med utformning av rum och val av basmaterial och sedan riktades fokus på hur dagen ska utformas. Vår stadsdel har tagit ställning för ett utforskande, reflekterande och projekterande arbetssätt vilket var utgångspunkten när vi började titta på hur VI VILL att en dag ska se ut hos oss och så klart även här; belysa vikten av en röd tråd. Vad vill vi att barnen ska få med sig från en avdelning till en annan och vidare in i framtiden. Vilka förmågor behöver de?

Frågor, frågor frågor

Vi började genom att ställa frågan: Vad behöver en dag innehålla utifrån våra styrdokument och utifrån att vi har antagit ett projekterande arbetssätt? Utifrån detta analyserade vi hur en dag såg ut just då, i stort sett minut för minut, och tittade på detta kritiskt utifrån frågeställningarna VAD, HUR och VARFÖR? En rad nya frågor kom upp: Hur får vi till en organisation som stödjer ett reflekterande arbetssätt för barn i alla åldrar? Hur organiserar vi detta? Hur ser övergångarna mellan olika moment i verksamheten ut? Hur förbereds barnen på övergångar och kan de vara med att påverka detta? Hur blir barnens intressen och behov tillgodosedda under dagen och hur får vi projektet att leva hela dagen? Hur kan vi skapa utrymme för reflektion i våra arbetslag eller för att kunna möta andra kollegor i stadsdelen för nätverkande och utbildning? Hur gör vi överlämningen mellan hem och förskola så bra som möjlig? Vad pratar vi med vårdnadshavarna om?

Ja, ni känner säkert igen de här frågorna men i och med att vi satte dem i perspektivet ”en bra förskola hela dagen för ALLA” så fick vi syn på dem som viktiga komponenter för hur vi organiserar en dag. Inte minst om fokus riktas på hur barnen har möjlighet att påverka såväl VAD:et som HUR:et. Tillsammans arbetade vi fram en struktur med tio delar som varje dag består av och som vi pedagoger tillsammans med barnen behöver planera utbildningen utifrån. Delarna har hjälpt oss att börja någonstans och att hålla fokus; det är det här vi ska göra inget annat. Vi kommer inte att gå igenom alla delar här men vi vill lyfta en avgörande del för att barnen ska kunna påverka både innehåll och form: REFLEKTIONEN.

Reflektion

Genom ett reflekterande förhållningssätt sätts barnens processer i centrum vilket  är en förutsättning för att att kunna arbeta projekterande. Reflektionen är en del av hela vår dag och sker i många olika sammanhang under dagen. Men minst en gång om dagen möter barnen varandra under en mer organiserad form av reflektion. På yngrebarnsavdelningen sker detta efter att barnen har haft en lugn stund eller sovit. Bilder från förmiddagens aktiviteter projiceras på ett vitt tunt tyg som hänger i en kub. På det sättet kan barnen återbesöka det de gjort tidigare och barn som inte var med få syn på sina kompisars. Med hela sin kropp kliver de in i dokumentationen och blir ett med bilderna.

På äldrebarnsavdelningen sker den större gemensamma reflektionen efter förmiddagens projektstund. Barnen möts av frågan vad har du upptäckt idag? De berättar och visar för varandra med stöd av dokumentation som projiceras stort så att alla ser. Inför reflektionen förbereder sig barnen i de mindre grupperna de varit i under projekttiden. De väljer tillsammans vad de vill ta med sig och hur det ska presenteras. Reflektionsstunden blir ofta en avgörande del av dagen då det fångar upp barnens görande och kopplar ihop det med de olika valen de gjort under det gemensamma morgonmötet. Den leder också vidare till hur de skulle kunna fortsätta och fördjupa projektet. Stunden gör det möjligt för barnen att få syn på sina egna och varandras processer. Det ha också varit viktigt att den här typen av samling har varit före lunch för de här barnen. Vi provade nämligen att flytta reflektionsstunden till efter den lugna stunden likt yngrebarnsavdelningen. Men ganska snabbt märkte vi att barnen inte längre inspirerades eller fortsatt projekterandet efter lunch och lugn stund. Inspirationen av varandra uteblev när den inte fick skjuts av det gemensamma reflekterandet. Att se och höra om någons konstruerande i byggrummet gjorde att de som inte valt att göra det under förmiddagen fick ta del av det ändå och också en chans att vara delaktig i det under eftermiddagen. Det blir liksom lättare att förstå och vara försiktig med ett bygge som sparats kvar om man vet syftet med det. Och så kan leken fortsätta där den slutade även om barnet inte var med och startade den. Ligger reflektionen före lunchen så är barnen redan förberedda på det som kommer att ske efteråt.

Pedagogernas uppgift blir att vara aktiva i projektstunden både som medforskare men också genom att se till att det finns dokumentation till reflektionssamlingen. De erfarna barnen dokumenterar processerna själva ,medan de lite yngre behöver mer stöd att fånga dem. Under själva reflektionssamlingen förändras pedagogrollen och blir då mer fokuserad på att stötta barnen att koppla samman tidigare upptäckter med de nya och hur olika barns kunskaper kan berika varandra. När vi lyckas med detta så lyckas också oftast barnen att välja vägar vidare tillsammans. Det syns också så tydligt när vi möts i slutet på veckan då vi tittar på dokumentation från hela veckan ställer ”fredagsfrågan”; Vad har du lärt dig eller upptäckt i veckan?”Fredagsfrågan” är barnens benämning på veckoreflektionen och den kopplar samman barnens görande och reflekterande från veckan. Den ställs med utångspunkten att barnen ska kunna synliggöra sitt lärande för varandra och sig själva. Om man varit noga med att reflektera tillsammans med barnen även i de mer vardagliga samtalen så märks detta tydligt när de svarar på fredagsfrågan. Det förändrade kunnandet synliggörs på en rad olika sätt.

 

Rätt eller rättvisa?

Rättvisa och ”orättvist” är begrepp som snurrar i våra huvuden. Dels för att barnen ibland uttrycker att saker kan vara orättvisa men också för att vi som pedagoger behöver förhålla oss till våra egna tankar och värderingar kring rättvisa. Både i hur vi möter och driver utbildning med barnen men också hur vi förhåller oss till varandra som kollegor.

Är rättvisa att alla gör samma sak eller är rättvisa att alla får vara i det en brinner för?

Om alla ska göra allt på samma sätt tänker vi att det finns en risk att mycket kunskap och glädje försvinner och barnen förlorar flera källor till lärande. Risken att man mellan kollegor eller mellan arbetslag känner konkurrens ökar också. Istället tänker vi att olikhet, precis som bland barnen, behöver ses som en tillgång bland oss vuxna. Vi kan på så sätt komplettera varandra och lyckas tillsammans.

Om vi då bestämmer oss för att rättvisa inte är likställt med samma, utan istället kan beskrivas som utifrån sina förutsättningar anpassad för att i slutänden lyckas med samma sak. Om vi ska följa läroplanen ska vi till exempel se till att barnen får en väl avvägd dag med aktiviteter och vila. Då kan rättvisa i praktiken innebära att erbjuda barn olika sätt att vila eller ha en lugn stund. På vår avdelningen erbjuder vi just nu en mindfullnessvila och en läs- och rit vila. Mindfullnessvilan kräver en del av barnen och ett tag under terminen upplevde vi en känsla av att det här kanske inte var en bra vila trots allt. Men istället för att byta ut den satte vi extra fokus på den här delen av dagen. Att vila på innebär ju också någonting som vi behöver lära oss. Att ge sig själv en vila, en lugn stund kräver en rad olika handlingar och tankearbete för att lyckas med och vår utmaning blev att guida, stötta och hjälpa barnen på OLIKA sätt för att lyckas med detta. Och sen finns det barn som behöver mindre pauser flera gånger om dagen också eller istället. Då behöver vi organisera för att vår fysiska miljö kan erbjuda platser för detta. För något barn kan det innebära att sitta själv vid målarstaffliet, för en annan att läsa en digital bok med en kompis, för en tredje måste det vara en helt avskild plats med filt, soffa och en film.

 

Möjlighet att vara sitt bästa jag

Vi tänker att förutsättningarna för att lyckas att skapa en förskola där alla barn får möjlighet att vara sitt bästa jag bygger på att det finns en rik pedagogisk miljö med många olika slags mötesplatser och där en mångfald av uttryckssätt är tillgängliga för barnen hela dagen. Det ställer krav på att det finns en ständigt pågående reflektion kring organisation, pedagogisk dokumentation, förhållningssätt och den fysiska miljön.