19. Leken

Presentation:
Jag heter Ylva Ellneby och är förskollärare, tal- och specialpedagog med gedigen erfarenhet av det praktiska arbetet i förskolan. Jag har även skrivit ett antal böcker med titlar som Barns rätt att utvecklas, Om du inte rör mig så dör jag, Om barn och stress, Cyberungar mfl. Under mina föreläsningar har jag haft förmånen att få möta många av er, vilket varit och är min ständiga inspirationskälla. Jag har även erfarenhet av att ha arbetat i ett gatubarnsprojekt i Argentina och har fått uppleva vilken stor betydelse leken kan ha i utsatta barns liv.

Det senaste året har jag ständigt stått i kontakt med er när jag skrivit min bok ”Den livsviktiga leken”, som släpptes i oktober på Natur&Kulturs förlag. Många av er var där när den presenterades. Mitt bidrag till den här fina adventskalendern blir ett smakprov ur boken. Till den finns en nio sidor lång handledning att gratis ladda ner från Natur&Kulturs hemsida, oavsett om man har boken eller inte. Använd den gärna  som underlag för diskussioner och planering av leken i er förskola.

 

Den livsviktiga leken

Jag är så leksugen! Vad innebär det för ett barn? Det är svårt att föreställa sig hur det kan kännas att inte få leka, fast man så gärna vill. När en dag utan lek är en förlorad dag. Ett leksuget barn är ett barn som har lust klara av saker, lust att utforska och förstå och som trivs med sig själv i låtsaslek eller samlek med andra. Ett leksuget barn har aldrig tråkigt, bara det får leka.

Din förmåga att leka som liten påverkar dig under resten av ditt liv.

Det påverkar ditt yrkesval, dina fritidsintressen, val av vänner och partner. Jag var ett själv ett mycket leksuget barn långt upp i ålder. Min gamla ”lekskola” var det bästa jag visste. Jag skulle bli som fröken. Och det blev jag. Hur lekte du när du var liten?

Barns rätt till lek

Vi har nu fått en reviderad läroplan där jag till min stora glädje kan konstatera att leken har fått större betydelse och utrymme. Enligt den nya läroplanen är det viktigt att presentera och framhålla leken med samma värde som undervisningen.

Ur läroplanen:” För barn är det lek i sig som är viktig. I lek får barnen möjlighet att imitera, fantisera, och bearbeta intryck. På så sätt kan de bilda sig en uppfattning om sig själva och andra människor. Lek stimulerar fantasi och inlevelse. Lek kan också utmana och stimulera barnens motorik, kommunikation, samarbete och problemlösning samt förmåga att tänka i bilder och symboler. Därför är det viktigt att ge barnen tid, rum och ro att hitta på lekar, experimentera och uppleva.

Lek ska ha en central plats i utbildningen. Ett förhållningssätt hos alla som ingår i arbetslaget och en miljö som uppmuntrar till lek bekräftar lekens betydelse för barnets utveckling, lärande och välbefinnande.

Barnen ska ges förutsättningar både för lek som de själva tar initiativ till och som någon i arbetslaget introducerar. Alla barn ska ges möjlighet att delta i gemensamma lekar utifrån förutsättningar och sin förmåga. När någon i arbetslaget följer eller leder lek på lämpligt sätt, antingen utanför leken eller genom att själva delta, kan faktorer som begränsar leken uppmärksammas samt arbetssätt och miljöer som främjar lek utvecklas. Genom en aktiv närvaro är det möjligt att stödja kommunikationen mellan barnen samt förebygga och hantera konflikter.” Lpfö 18

Jag har tagit del av ett flertal olika förskolors presentationer och märkt att fokus under lång tid har varit på undervisning, utforskande, utvecklande, lärande, reflektion, processer och kompetens. Ibland har det inte nämnts ett ord om lek, trots att ledande förskoleforskare hävdar att leken bör vara den främsta verksamheten i förskolan. Också FN: barnrättskommitte frågar sig om den spontana lek som barnen ägnar sig åt bara för att den är lustfylld och rolig, skulle vara hotad. Kan en lek utan några pedagogiska mål vara värd någonting eller är det bara tidsfördriv? Vi som pedagoger har ett uppdrag, att med Läroplanen och Barnkonventionen i ryggen värna barnens lek.

 

Lekens betydelse

• Leken är ett sätt att utveckla empati, att kunna sätta sig in i hur andra tänker och känner. Barnen övar inlevelseförmåga genom att ”leka sig in i” olika roller och i samspelet med varandra.
• Leken är som en berättelse, där barnen lär sig vad som för berättelsen vidare, vilket i sin tur senare övergår till att berätta med papper och penna eller dator.
• Leken förbereder hjärnan för lärande, både det som sker nu och det som kommer att ske. Det betyder inte att vi ska överlämna ansvaret för lärandet till barnen. Vi ska fortsättningsvis inspirera dem och lotsa dem framåt i kunskapsvärden på det utsökt pedagogiska sätt som är vårt signum. Men det får inte stjäla tid från barnens alldeles eget utforskande av tillvaron och livet.

En lekforskare tittar på leken ur ett annat perspektiv än vi gör som pedagoger. Forskare försöker analysera leken för att få grepp om dess karaktär. Deras slutsatser är dock att det är svårt att ge en exakt definition av barns lek, eftersom leken berör hela barnets liv. Om man vill försöka förstå leken finner man att den är ett mycket komplicerat fenomen.

Som pedagoger studerar vi inte leken på samma sätt som en lekforskare. Vi är i stället med barnen i leken, vi lever nära den och kanske är det vi pedagoger som förstår den bäst. Det gäller att lita på magkänslan och förvärvad kunskap när vi väljer hur vi använder oss av leken. Genom nära kontakt med lekande barn är det också vi som bäst kan skydda leken när den uppstår på barnets initiativ och ge dem nya förutsättningar att fortsätta och utvidga sin lek.

Lekens tre grundregler

När ett barn känner sig tryggt vågar det pröva nya upplevelser och det vågar ta kontakt med andra. Detta gäller även leken. För att uppnå den tryggheten behöver barnet lära sig förstå lekens tre grundregler: turtagning, samförstånd och ömsesidighet.

Barn som inte behärskar de tre grundreglerna kan få svårt att leka tillsammans med andra barn, För att öva sig behöver barnen lekkamrater. Dessvärre är det oftast de barn som behöver öva sig mest som ingen vill leka med. De här barnen behöver fångas upp innan de får stämpeln på sig att de är stökiga och bråkiga. Det är vår uppgift som pedagoger att hjälpa dessa barn in i leken genom att leka tillsammans med dem. Hur det ska gå till har fått ett eget avsnitt i boken.

Leken ”inifrån”

Barn som leker ser ut att ha ett förändrat medvetandetillstånd. De kan verka avskärmade, hör inte vad man säger, leker som i trance – ”flow”. Barnen blickar inåt eftersom det är där de inre bilderna och upplevelserna skapas. De kan leka helt avskärmade, även om det pågår aktiviteter runt omkring dem. Detta konststycke skyddar leken från verkligheten.

Forskare menar att leken inifrån är ett förhållningssätt, en mental inställning som ger barnet en bestämd känsla som är positiv, även när barnet leker något som är jobbigt.

”Idag har vi lekt krig och jag blev skadad och måste opereras och det var jätteroligt!” Oavsett vad barnet leker leder det till ett välbefinnande. Detta meditativa tillstånd som barnet kan befinna sig i är fullständigt stressfritt och stresslösande.

När barn får leka färdigt är de ofta nöjda och medgörliga, men om man avbryter dem blir de lätt irriterade och vill inte alls gå med på något annat. Som när man väcks ur en dröm.

Vuxnas deltagande i leken

Det råder olika uppfattningar om vuxnas deltagande i leken. Frågan är aktuell idag när det finns en ökad förväntning på att förskolan ska vara en utbildningsinstitution där leken kan användas i lärande syfte. Om man går ända tillbaka till Fröbel så skulle den fria leken inte störas eller avbrytas av vuxna och det har under åren rått olika åsikter om detta.

Moderna forskare menar att vuxnas deltagande i barnens lekar kan bidra till att den blir mer komplex och utvecklande , men även att vuxna kan förstöra barnens lek. Vuxendeltagandet kan alltså både vara positivt och negativt. Knäckfrågan blir hur de vuxna förhåller sig i leken. Forskningen visar att pedagogen tenderar till att antingen styra för mycket eller vara passiv. Det är sannerligen svårt att hitta en bra balans. Trots allt överväger det positiva. När pedagogerna började leka med barnen förändrades deras relation. Pedagogerna såg plötsligt barnen med andra ögon, ”lekens ögon” inifrån och upptäckte saker om barnen som de inte hade sett eller förstått tidigare, bland annat deras kreativitet och problemlösningsförmåga.

Pedagogerna kan hjälpa de barn som har svårt att komma in i leken eller när det har uppstått en konfliktsituation som barnen inte kan lösa själva och som normalt brukar leda till att leken upphör om de inte får hjälp. När den vuxne uppmuntrar barnens lek så upplevs den bli mer varierad. De vuxna hjälper barnen att se skillnad på vad som är lek eller inte. Och barnen lär sig fortare de grundläggande lekreglerna som behövs för en gemensam förståelse. Vuxna som kan busa och hitta på sprider ofta en bra lekatmosfär, som stöder barnens lust att experimentera. Som vuxen kan man även inta en tillbakadragen roll om leken fungerar, men en mer aktiv roll om leken stannar upp.

Många pedagoger upplever att de utvecklar sitt eget självförtroende genom att leka med barnen. Det är med andra ord inte bara barn som ”växer” genom lek – även pedagogerna kan finna nya sidor hos sig själva.

Lek för lekens egen skull

Leken har många dimensioner. Detta är bara ett smakprov ur ett mycket spännande och komplext ämne.

Min slutsats när jag nu gjort en djupdykning i temat lek i förhållande till läroplanen är att vi måste lära oss att skilja på begreppet lek för lekens egen skull och lek i undervisningens tjänst.

Lek är roligt och lärande är roligt. Det ena ska inte utesluta det andra. De ska ha lika värde. Bäst på att göra detta är vi pedagoger, som med fingertoppskänsla lotsar barnen genom deras första sex år. Vi måste bara ha rätt glasögon på oss, så att vi känner igen det ena och det andra och inte låter dem störa varandra.

Alla yrkesutövare har sina redskap och för oss pedagoger känns det naturligt att använda leken som vårt främsta redskap, därför att vi vet att barn lär sig bättre när det är lustfyllt och roligt. Men det är ett konststycke att stimulera lärande genom lek, därför att det kräver av mig som pedagog att jag kan känna in på vilken utvecklingsnivå barnet befinner sig. Som pedagog behöver jag även ha insikt i vilka lekar och uppgifter som kan vara bra för vad.

Det är i första hand genom leken som barn utvecklar sina färdigheter, lär sig förstå sammanhang och tränas i social kompetens likväl som i empatisk kommunikation. Ett barn som tillåts leka skaffar sig kunskaper och insikter som inte går att läsa sig till. Ingenting kan ersätta den kreativa, fria lekens fantastiska möjligheter. Den som leker mycket som barn blir ofta duktig på att leka med sina egna och andras barn. Och så förs leken vidare.

Jag vill rikta ett stort tack till alla er pedagoger som förstått detta och jag vill tacka för era bidrag. Det ger mig stort hopp inför framtiden när det handlar om att skydda leken och ge den de förutsättningar den behöver för att utvecklas, tid, rum och ro och en vuxen som övervakar eller deltar i leken. Tillsammans är vi lekbefrämjare!

Lycka till!

Ylva Ellneby